Medan jag backar några steg från bollen bestämmer jag mig för att testa en viss frisparksvariant som jag övat in. Får jag bara rätt träff så kan jag få till en sådan där skruvad boll som är nästan omöjlig att ta.
Jag vet att det är svårt, att det är en chansning, men vi har inte tid med några halvmesyrer nu. Vi måste göra mål!
Jag tittar upp. Domaren blåser att jag kan sätta igång. Jag tar ett djupt andetag och … sätter bollen rakt i krysset! Ja!
Vi har nu reducerat till 3–1. Det känns så viktigt att ha spräckt den där nollan. Nu behöver vi bara två mål till för att matchen fortfarande ska leva.