Nu är det bråttom. Vi ligger under med 3–0. Det är mindre än 20 minuter kvar. Det är EM-final. Kom igen!
Så fort bollen nuddade nätet i vårt mål sprang jag och hämtade den för att snabbt placera den i mittcirkeln igen. Ingen tid att förlora!
Nästan direkt efter avspark får jag en löpboll och är i princip fri. Jag hör hur en motspelare kommer i kapp mig bakifrån, men precis när jag ska lägga bollen ut mot Sofia Jakobsson känner jag hur benen bara försvinner under mig och jag faller huvudstupa framåt. Jag har blivit tvärkapad!
Domaren blåser en arg signal, ger den engelska spelaren ett gult kort och tecknar att det är frispark. Först sprejar domaren en linje för var bollen ska ligga. Därefter stegar hon upp avståndet till muren och ritar upp ännu en linje för att markera var den får stå.
Gerhardsson ropar att jag ska ta frisparken. Det känns rätt, det var ju trots allt jag som blev fälld.
Men hjälp mig, vilken slags frispark är bäst?
A. Ska jag skjuta direkt på mål och hoppas att bollen lyckas ta sig igenom, eller över, muren? Gå vidare till 97.
B. Ska jag i stället slå en kort frispark till annan spelare för att komma runt muren? Gå vidare till 98.