Jag blir alltmer stressad, det är nu flera engelska spelare som närmar sig mig. I det här trängda läget törs jag inte göra en hemåtpassning, risken att den bryts är för stor.
Eller att jag – Gud förbjude – skulle behöva ta i så hårt att jag råkar sätta bollen i eget mål.
En fulrensning ut över vår egen kortsida känns inte heller som en bra idé. England har redan gjort ett mål på hörna och har bevisat sin skicklighet i fasta situationer.
Min bästa chans att komma ut situationen är att dribbla. Om jag bara kommer runt min närmsta spelare och sedan sätter lite fart så har jag chans att bli helt fri. Sagt och gjort.
En klassisk överstegfint tar mig förbi den närmsta spelaren. Men precis när jag tror att faran är över lyckas hon ändå peta bort bollen från mig. En annan engelsk spelare lyckas då bryta in och lägga beslag på bollen.
Hon passar i sin tur in till Nikita Parris som elegant styr in bollen i mål.
Typiskt! Nu står det 3–0. Hur ska vi kunna hämta upp det här? Det är mindre än 20 minuter kvar av matchen.