Jag är förmodligen i chock över nyheten.
Gerhardsson hade direkt på morgonen samlat oss i ett hörn av frukostmatsalen för att presentera startelvan för semifinalen mot Tyskland. Mitt namn fanns med på listan!
Jag skulle alltså få spela från start i en match i EM.
Nu sitter jag som fastlimmad kvar i soffan, medan de andra går och hämtar frukost från buffén. Jag ska också snart gå, men jag måste bara samla mig lite först. Det här är stort.
Plötsligt plingar det till i en mobil som ligger i soffan bredvid mig. Det måste vara Filippa Angeldahls, eftersom det var hon som satt där alldeles nyss. Skärmen lyser upp och visar sms:et som kommit in.
Kom ihåg vår överenskommelse. Inga mål.
Sms:et kommer från en Alex.
Vad är detta? Är Filippa inblandad i något slags fulspel om att inte göra mål? Är våra matcher köpta?
Jag tänker tillbaka på tidigare matcher i turneringen. Hade hon gjort några mål? Nej, tvärtom. Filippa hade faktiskt missat ovanligt många bra chanser. Skjutit utanför. Hon som annars är säkerheten själv! Det är definitivt något som inte står rätt till här.
Men vad ska jag göra?
Jag tittar upp och ser flera av tjejerna komma tillbaka med tallrikar fulla med äggröra, nybakat bröd och melonskivor.
Snabbt lägger jag telefonen i min egen ficka. Jag måste tänka. För att vinna tid reser jag mig och går och hämtar min egen frukost, innan jag motvilligt slår mig ner vid bordet igen.
Alla pratar och skrattar. Sedan plingar det till igen.
Filippa reagerar och ser sig om efter sin mobil. Känner på alla fickor. Letar på bordet och i soffan.
”Har någon sett min telefon?”
Alla skakar på huvudet och hugger sedan in på frukosten. Men Filippa ser bekymrad ut.
”Du kanske glömde den på rummet?” föreslår jag.
”Kanske, men jag tyckte jag hörde den.”
Vi letar alla lite till, men sedan verkar hon bestämma sig för att hon har tagit miste. Att telefonen nog ligger kvar vid sängen.
Själv funderar jag på vad jag ska göra med den här nya –och förfärliga – informationen. Ska jag prata med någon annan? Ta det med Filippa direkt och ställa henne mot väggen?
Det plingar igen, och Filippa ser åt mitt håll. Nu måste jag bestämma mig för vad jag ska göra.
A. Jag frågar Filippa Angeldahl om sms:et. Gå vidare till 65.
B. Jag pratar med någon annan i laget först, jag behöver kolla om något annan märkt något. Gå vidare till 56.