Vi sätter fyra av fem straffar i den första omgången, men det gör även Frankrike! Så nu behöver vi lägga öven den sjätte straffen.
Hedvig är ju visserligen ingen utespelare och övar förmodligen inte särskilt mycket på straffläggning. Men hon har ju målvaktens perspektiv och vet vilka bollar som är svåra att ta. Kanske är det nyckeln som kan låsa upp dörren som tar oss vidare i turneringen?
Men nej. Kanske var det oputsade skor. Kanske var det ren och skär otur, men tyvärr missar Hedvig sin straff, och Frankrike sätter sin.
Medan det franska laget jublar över sin vinst och över att der vidare i turneringen, sjunker vi ihop på gräset. Besvikna.
Jag är nog inte den enda som känner att vi borde ha tagit vårt ansvar och skjutit en straff. Det här är trots allt det vi tränar för, varje dag, vilket Hedvig inte gör. Ändå klev hon fram och tog hon en för laget, när vi andra inte vågade.
Nästa gång. Då ska jag inte banga, det lovar jag mig själv.
Men det kommer inte att bli i den här turneringen för nu är den slut för vår del.
Vill du börja om och välja annorlunda?