Trots att jag har sagt ja till att ta en straff hoppas jag ändå att vi ska avgöra matchen på den fem första straffarna, så att jag inte ens behöver lägga min straff.
Jag är uppskriven på den sjätte straffen. Jag både vill – och inte vill – lägga den.
Straffläggningen drar i gång. Publiken är som galen. Snacka om mycket fotboll för pengarna för åskådarna, med både förlängning och straffar!
Sverige sätter fyra av fem straffar i den första omgången, men det gör även Frankrike.
Nervositeten brusar i mig. Hur ska jag kunna slå en straff när benen känns som gelé? Allt hänger på mig nu.
Men jag har en tydlig plan. Jag har övat mycket på att snegla åt ett håll och sedan skjuta åt det andra.