Nu när jag valde att avstå att spela match får Caroline Seger fortsätta att spela, medan jag sitter på bänken och ångrar mig. Varför tog jag inte chansen?
Matchen slutar mållöst, 0–0, vilket innebär turneringen är över för Sveriges del.
När domaren har blåst av matchen är det som att luften går ur oss. De spelare som är inne på planen sjunker ihop där de är. Alla är besvikna. Ledsna. Flera spelare gråter och ledare försöker trösta.
Vårt mål var ju inte bara att gå vidare till slutspel, utan att vinna hela EM-turneringen.
Det känns som att förlusten är mitt fel, eftersom jag inte tog mig i kragen och spelade trots att förbundskaptenen trodde att jag kunde vara Sveriges hemliga vapen i den här matchen.
Jag hoppas verkligen att jag får chansen att spela med landslaget igen. Men kanske kommer inte Gerhardsson att våga ta ut mig igen.
Här slutar i alla fall min EM-turnering. Tack för hjälpen. Not!
Vill du välja annorlunda?