”Du glömde skorna!”, säger jag och pekar in i rummet.
”Men gud, tack!” Hanna skyndar tillbaka, knölar ner fotbollsskorna i väskan och ger mig sen en kram.
”Tack och lov för bra kompisar!”
Hanna stänger igen dörren och vi går mot hissarna. Där står Jonna Andersson och Fridolina Rolfö och väntar redan.
”Jaha”, säger Jonna. ”Har ni de tre S:en?” Hon pekar menande på våra väskor.
Vi tittar frågande på henne.
”Essen?” Jag fattar inget.
”Ja”, fortsätter hon och flinar. ”Skorna, skydden och snodden.”
”Jajamän” säger Hanna, ”men bara tack vare Freddie.”
Hanna berättar för de andra om hur hon nära på glömt skorna men att jag påmint henne i sista stund.
”Ja, annars hade det inte blivit någon match för din del”, påpekar Fridolina. ”Fasiken, Freddie, det hade ju kunnat bli din chans att få spela!”
Alla skrattar, även jag. Men inom mig undrar jag om jag gjorde rätt val…