Jag rättar till bollen vid hörnstolpen, höjer ena armen för att signalera att jag är beredd och backar några steg för att ta sats.
Precis när jag drar i väg bollen ser jag hur flera i laget springer åt samma håll, in mot mitten av planen. Troligen det håll som Gerhardsson ropade. Höger var det va’?
Som tur är samma håll som jag chansade på. Magdalena Eriksson tar emot och lyfter snabbt bollen framför mål, där det nu är ganska tomt på folk.
Bollen landar i princip rakt på Amanda Ilestedts huvud och den portugisiska målvakten har inte chans. Mål! Äntligen 1–0!
Hela laget rusar fram till Ilestedt för att gratulera och även jag blir omkramad och berömd för en bra lagd hörna. Jag blir alldeles varm inombords.
Nu kommer heller ingen att fatta att jag bara chansade på riktningen heller. Min hemlighet har inte blivit avslöjad. Hittills.